Hoffsten och Musica Vitaes Musikgata genom Kronoberg och Skåne

IMG_3027

Succé och stående ovationer – kan sammanfatta de tre första av våra 13 konserter i turnén med Louise Hoffsten, Richard Krantz och kammarorkestern Musica Vitae. Det är helt utsålt i Kronoberg förutom i Tingsryd, där det fortfarande finns biljetter kvar och sen styr vi kosan mot Skånes högattraktiva konsertstolar!

IMG_3003

Med stolthet och glädje delar vi med oss av Tina Kristina Perssons konsertupplevelse.

Ur Smålandsposten 31 augusti:

Det blev mer än ett spännande musikaliskt möte när en av våra mest älskade och musikaliskt mångkunniga sångerskor, Louise Hoffsten mötte likaledes suveräna Musica Vitae tillsammans med gitarristen Richard Krantz i höstens premiärturné.

Jag säger det direkt: den som vill höra den här känsliga, känslomässiga och professionellt glänsande konserten som begår en helt lyckad crossover mellan kammarorkester och blues, rock, visa – för att nämna några av Hoffstens genrer, gör bäst i att boka. Om man inte vill dra till Skåne. Och det är det banne mig värt!

Musica Vitae fyller 40 år och firar med en konsertturné, och visst är det gott att en premiär kan ske i Folkets hus i Älmhult. Gitarristen Richard Krantz har en kärlek till bluesen och hans sound är för kvällen nedtonat men precist, läckert och tillsammans med Musica Vitae kommer de igång med låten ”Sweet poison”. Mjukt plockande intro där cello och kontrabas ihop med gitarren lägger rytmen för en av Louise Hoffstens bästa, i mitt tycke. Hon sitter på en hög pall. Röd volangkjol och linne. Hon sjunger inte bara med rösten, även med händerna, ett slags extra ljudlösa men känsliga instrument där fingrarna subtilt hjälper till att forma sångens nyanseringar.

Inför en av kvällens mest känslosamma och kanske till och med bästa framföranden, ”På andra sidan Vättern”, pratar hon om sin pappa, Gunnar Hoffsten. Han betydde så mycket. Hur pratar man sen? Louise hämtade kraft från boken ”Profeten” och gjorde låten som här i sin fusion med Musica Vitae och gitarr blir lika svidande vacker som trösterik. Det var inte bara jag som fällde en tår. Mixen av låtar och arrangemang blir sedan nästan perfekt avvägt.

Marco Mazzeo står för en del av arrangemangen. Som i ”Kristallen den fina”. Bra, skör, men det är i mitt tycke allra bäst när orkestern får gå in brett med stråkar och bas så att det känns i kroppen. Som i ”Dance on your grave”. Vi får två låtar av Richard Krantz. En kort, härlig: ”Silver Valley”. Passar bra det, Silverdalen liksom. ”Summer song” är längre, dansant glad och snyggt med stråkarna. Gunnar Hoffsten hyllas med en låt till. Sen kommer det bästa, med ”Beautiful but why”. Jag tänker på Monica Zetterlund. Lika urstarkt och skört. Lika genialt tar sig Louise Hoffsten sig an tolkningarna. Med ”Lovesick” kommer kvällens rockbluesiga tema till sin rätt. Kanske är kvällens sista låt ändå vassaste arret: ”Let the best man win”. Jubelapplåder. Vad rätt ni tänkt, Musica Vitae och Musik i Syd när man tar något av det bästa och tillsätter något av det bästa

Tina Kristina Persson

Annonser